Att säsongen 2023 var ett besvärligt växtodlingsår kan inte ha undgått många. Den inledande torkan slog hårt mot vårspannmålen och alla våra tänkta demos med korn och vårvete gick ut sig. Det som klarade torkan och ogrästrycket någorlunda kunde ändå inte användas på grund av den stora mängden grönskott som kom senare på säsongen.
Av våra demos med höstsådd spannmål klarade dock de flesta torkan. I år har vi testat råg, speltvete (dinkel) och fyra olika sorter höstvete.
Råg
Rågen utvecklades fint i höstas och såg väldigt fin ut med tre-fyra blad inför vintern. När snötäcket försvann i mitten av april syntes angrepp av snömögel och beståndet upplevdes som väldigt fläckigt. När tillväxten kommit igång fylldes dock luckorna bra och till stråskjutningen var beståndet jämnt och frodigt. Det frodiga beståndet konkurrerade väldigt bra mot ogräsen och höll tillbaka dem genom hela säsongen utan någon annan ogräsbekämpning.
17 juli skördades en del av rågen som helsäd. Den höll 44% ts och avkastade motsvarande drygt 8 ton ts/ha. Resten tröskades 27 september och det avkastade 6500 kg /ha vid vattenhalt 14 %. På grund av den regniga hösten angreps rågen, liksom mycket annat spannmål, av olika svampar i axen och det rekommenderas att skicka ett prov för analys om skörden skulle ha använts till foder eller humankonsumtion.
Speltvete
Speltvetet klarade sig inte utan utvintrade i princip helt och hållet. De enstaka plantor som överlevde hann inte bli tröskmogna.
Höstvete
Vi provade de fyra sorterna Norin, Ceylon, Hallfreda och Mariboss, där Norin är en tidigt mognande sort och Ceylon är den som har bäst vinterhärdighet. Vi sådde två rutor av varje sort för att kunna prova två olika gödselnivåer. Vi sådde den 23 augusti med 400 kärnor per kvadratmeter och alla rutorna utvecklades fint under hösten. Övervintringen var likvärdig för alla sorter förutom Hallfreda där vi kunde se mer angrepp av utvintringssvampar.
I ett riktigt fältförsök läggs de olika sorterna ut i slumpvis ordning, vilket vi inte gjort här. Alltså kan vi inte dra slutsatsen att Hallfreda är mer känslig för utvintringssvampar än de andra sorterna eller om svampangreppen var hårdare på just den ytan av fältet. Det vi kan konstatera är att Hallfreda växte sig tätare under hösten än de andra sorterna vilket därmed ökar risken för svampangrepp.
Samtliga rutor gödslades med NPK den 8 maj med en kvävenivå motsvarande 80 kg/ha. Den 24 maj kompletterades hälften av rutorna med ytterligare kväve, motsvarande 70 kg/ha. De rutorna fick alltså en total kvävegiva på 150 kg/ha. Norin låg hela säsongen aningens före de andra sorterna i utveckling och gick i ax två dagar tidigare än de övriga (20 juni, resp. 22 juni). Mariboss var den sorten som mognade sist och den 30 augusti kunde samtliga rutor tröskas med en vattenhalt som varierade från 19,5 till 22 % mellan sorterna.
Det var bara Hallfreda som inte avkastade bättre vid högre kvävegiva, vilket förklaras av utvintringen i ledet med 150 kg N. Mariboss avkastade 60 kilo vid högre kvävegiva medan Norin och Ceylon gav en merskörd på 610 resp. 650 kg/ha vid högre kvävegiva.
I och med sin tillväxt på hösten och därmed ett väl utvecklat rotsystem kunde vetet (likt rågen) tillgodogöra sig vattnet som fanns i marken tidigt efter snösmältningen vilket gynnade tillväxten både över och under jord tidigt. Redan i sista dagarna av maj var rågen 50 cm hög!
När första gödningen spreds ut fanns det bra med fukt så att vetet kunde ta upp näringen. Däremot ställde vi oss lite frågande till om den senare givan verkligen skulle göra någon nytta då våra jordar redan börjat torka och det fick vi ju svar på vid skörden. Snittavkastningen för de fyra sorterna blev motsvarande 8200 kg/ha (vid 14% vh), vilket är väldigt bra!
Så ett år som detta med svår torka kunde vi se fördelarna med en höstgröda i förhållande till en vårsådd gröda, så länge den övervintrar utan för omfattande skador. Men återigen, en demo med detta upplägg inte ger oss några säkra resultat utan ska ses som en fingervisning av olika grödors och sorters potential.
