För tredje och sista gången den här säsongen bjöd Länsstyrelsen tillsammans med Hushållningssällskapet och Torsta in till fältvandring. Även denna gång rörde vi oss runt i Torstas försöks- och demoodlingar.
Kvällen började vid det ekologiska sortförsöket med korn och havre. Vi kunde konstatera att säsongen varit gynnsam för spannmålen med välmatade kärnor och en hög mineralisering av den Biofer som försöket gödslats med. Lars från Torsta förklarade upplägget med sortprovningen i både ekologisk och konventionell odling, hur de gödslas, vilka parametrar som mäts under säsongen och berättade om mognadsprovtagningen, en mätning som utmynnar i hur många dagar varje sort behöver för att nå mognad och trettio procents vattenhalt i kärnan.
Resultaten från årets sortprovningar kommer finnas att läsa på SLU:s hemsida under vintern. https://www.slu.se/institutioner/norrlandsk-jordbruksvetenskap/publikationer/nytt-fran-njv/
Efter en diskussion runt försöksfältets markförhållanden med för länet väldigt höga fosfor- och kaliumklasser passade det utmärkt att växla över till att prata om ett annat näringsämne. Lars presenterade resultaten av Svavel-demon och vi pratade lite runt varför resultatet ser ut som det gör och varför gödslingen inte fått den tänkta effekten. En sammanställning av demonstrationen finns i ett tidigare inlägg här på Händer i fält. I skrivande stund har vi inte fått analyssvaren på återväxtskörden, men en sammanställning av denna kommer inom kort.
Nästa stopp var sortdemonstrationen i vårrybs. Vi har följt den vid tidigare fältvandringar och kunde konstatera att den såg frodig ut, trots säsongens insektsangrepp i form av jordloppor och rapsbaggar. Samtliga fem sorter var fortfarande gröna och den stora frågan blir när den kommer gå att tröska. Sigrid från HS pratade om odlingen och rybsens fördelar i växtföljden, om hur pollinerande insekter ökar skörden och möjligheterna för avsättning för grödan. Intill rybsen ligger en blomsterremsa för att gynna pollinerare där vi kunde titta på blommande honungsört, blodklöver, persisk klöver, bovete och solros. Hanna och Sigrid berättade om nyttan av pollinerande insekter och hur vi gynnar dem genom att bl.a. anlägga blomsterremsor, odla växter som blommar senare än friväxande arter och att lämna remsor med oslaget gräs. I anslutning till rybsen och blomsterremsan presenterade Lars den nysådda demonstrationen med höstvete och råg. Nyfikenheten och viljan att odla höstgrödor finns runt om i länet men eftersom inga fältförsök utförs i Norrland så får vi lära oss hur vi ska odla dessa genom egna och varandras erfarenheter.
Kvällen fick lite fokus på vallväxter när vi tittade på insådden av ett försök med Mattenklee, alpklöver, som är en typ av rödklöver som just nu provas på olika platser i Sverige. Det har visat sig att den är härdigare mot klöverns växtföljdssjukdomar och är därför ett intressant alternativ i våra valldominerade växtföljder. Förhoppningen är att kunna bibehålla hög klöverandel i vallarna fler år än vad vi kan idag.
Sista stoppet blev Kvävedemon och det konventionella sortförsöket i korn. I kvävedemonstrationen provar vi olika sätt att använda det KRAV-godkända gödselmedlet Biofer 10-3-1. På grund av ojämnheter i fältet och ojämn uppkomst av kornet så är det svårt att dra några säkra slutsatser av resultatet och rutorna kommer inte försökströskas. Men genom att räkna ax och kärnor per ax, samt att väga tusenkornvikt var det möjligt att räkna fram en teoretisk avkastning. Resultaten presenteras i ett eget inlägg här på Händer i fält. Gruppens gemensamma uppfattning var i alla fall att vi genom en bra förfrukt och en hög mineralisering fått ett bra bestånd även i det ogödslade ledet och att med de förutsättningarna är det inte säkert att merskörden i gödslat led betalar den insatsen. I det konvetionella kornet såg vi mycket stråbrott och liggsäd, mest troligt till följd av ett stort kväveupptag tidigt i utvecklingen. Sigrid berättade om hur man kan minska risken genom att dela upp kvävegödslingen på två tillfällen, där man gödslar ca sjuttio procent vid sådd och resten i slutet av bestockningsfasen. Detta ger även lantbrukaren chansen att justera kvävegivan utifrån grödans potential och årsmån. En sen kvävegiva ger även en ökad proteinhalt i kärnan.
Kvällen bjöd på bra diskussioner och vi upplevde ett stort intresse i att få lyfta olika frågor från de tio deltagarna. Det är väldigt roligt att få höra om hur mycket erfarenhet och intresse det finns ute på gårdarna i regionen! Vi avslutade vandringen med kaffe och bulle i sensommarskymningen.
